Seg, segare, segast

Jag har nog aldrig längtat så här mycket efter lov någon gång, inte ens när jag gick i skolan. Eller fel, jag har nog aldrig BEHÖVT lov så mycket som nu! Ett stort tack till den som skapat mellandagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0