Samma fast olika?

Jag har funderat lite. Min fundering tog fart ibörjan av min och Robins road trip. Vi kom fram till en bilolycka som gjorde att vi blev stillastående ganska länge. Robin, och de flesta andra karlarna klev ur bilarna, rörde sig framåt mot olycksplatsen och började prata och diskutera med varandra om vad som hade hänt. Själv så höll jag mig nära våran egen bil. Är inte det lite "typiskt"? Männen ska genast undersöka vad som har hänt, kanske de kan hjälpa till med något. De döljer inte sin nyfikenhet. Vi kvinnor stannar i bilarna. Oh ja, självklart är också vi nyfikna (om inte mer än dem) men vi hejdar oss själv med att det är fult att vara nyfiken, det är oartigt att lägga sig i och det är rent ut sagt oförskämt att ens tänka tanken att gå fram och börja snoka...  Små pojkar lär man att vara framåt, att de är tuffa när de tar för sig och visar framfötterna och drar de i lilla snoppen så "ja vad säger man, pojkar haha". Små flickor lär man att det är fult att pilla sig själv mellan benen, att man måste vara kompis med alla trots att lilla Lotta kallde henne för bajsunge och "fina flickor fiser inte". Är det då så konstigt att alla männen automatiskt drogs till olyckan medan kvinnorna höll på att sträcka nackarna ur led ut genom rutan för att inte verka för angenäm och nyfiken? Skulle inte tro det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0