Matmonstret
Jag är sjuk. Det är okej att svulla. Okej, egentligen så behöver jag bara en jävligt bra ursäkt och jag är rationaliseringens mästarinna. När man är sjuk så behöver kroppen mat, gärna fet mat så att den står sig...att jag sedan inte är dödssjuk utan förkyld försöker jag inte låtsas om...hmm...
Alla som känner mig vet att jag älskar mat och om det gick så skulle jag äta 24 timmar om dygnet hela veckan, varje vecka året om. På gymnasiet var det en tjej som för en gång skull åt mer än mig vid en lunch och utbrast "skit, jag åt mer än Karro, det måste vara något fel!" Haha, dra ett skämt om mig och mat jag inte redan hört. Men jag håller mig till mottot, äta bör man annars dör man. Punkt slut.
Nu är jag alltså sjuk och har inte dåligt samvete över att jag stod tio minuter vid godishyllan på Ica maxi eller för att jag köpte en hel meny vid drive in-en. En mardröm för mig vore att tex bli påkörd av en buss och min sista tanke är "Fan va jag är hungrig". Så till er alla, försök att dö mätta!
Någon som ser dubbelmoralen?
Hur ska jag få in en så stor bit av hamburgaren som möjligt i en tugga?
Den viktigaste delen av lägenheten när man är sjuk: en fullt utrustad säng, en underbar
bok ("Så länge vi båda andas". Twilight hallå?!), nässpray, näsdukar, spikmattan, värmekudden,
nya H&M katalogen. Och så givetvis; marabouchoklad i kylen.
Aaaah det ser ju skitmysigt ut!! Jag vill också ligga där och mysa!
