Tjuvlyssnat på gymmet
Jag kom svettig och trött in i omklädningsrummet för att byta om och gå hem. Det var ett fullproppat omklädningsrum med många som pratade, men ändå var det en enda röst som bröt sig igenom alla och jag kunde se att jag inte var den enda som sneglade på denna brunhåriga gymnasietjej. Hon pratade så högt att jag nästan skämdes för hennes egen skull då hon själv ej verkade göra det.
"Men mamma! Jag äter jättemycket mat, jag lovar. Igår åt jag en panini med mina vänner!"
Och så fortsatte samtalet. "Jag äter visst mycket" "Jag tränar inte alls för mycket" "Men mamma!" Bla, bla, bla....
Tjatande mamma och irriterad tonårstjej måste ju vara en fight som funnits sen tidernas begynnelse och som förmodligen någon aldrig kommer att få Nobels fredspris för.
