enblektblondinstankar

Jag jobbade på dagiset idag. Vi lekte kurragömma. I ett relativt litet rum med relativt lite saker att gömma sig bakom. Jag var snabb som fan att skynda mig till de största och bästa sakerna att gömma mig bakom. Givetvis så fick jag en liten svans på fyra barn som följde efter mig och skulle gömma sig på exakt samma ställe trots att det stället knappt täckte mig. Jag kände hur den lilla tävlingsdjävulen tittade fram i mig. Jag ville bli den sista att bli hittad och det gick inte med fyra barn som inte kunde sitta stilla eller hålla tyst. "Jag tror inte att ni får plats här, tyvärr..." sa jag till dem. "Jo där" säger en liten pojke och pekar på en pytteliten yta brevid mig. Fan! "okej, göm er här men då måste ni vara tysta och ni får inte röra er". Sääääkert att så blev fallet...
Måste jag tillägga att vi alltid blev hittade först?