Latheten får inte ta över kärleken
Jag har tjuvlyssnat på två medelålders par som diskuterat människor som är äldre och skiljer sig. Kontentan av diskussionen var iaf att de inte kunde förstå varför man väljer att skiljas då om
man har varit tillsammans länge. För vad ska man göra då? Man är ju för gammal för att börja dejta, tänk så jobbigt att börja om på nytt med någon annan? Nej då kan man vara tillsammans ändå. Såhär mycket kan jag säga: Jag älskar Robin över allt annat och det är bara honom som jag kan se mig en framtid med. Jag ser honom som pappa till mina ofödda barn. MEN, om jag när jag är 60 år och känner "fan jag och Robin har ingenting gemensamt och vi kan inte göra varandra lyckliga längre" inte fan skulle jag vilja vara tillsammans med honom bara "för att" och för att det är bekvämt. Jag är självständig och behöver inte någon annan och speciellt inte en man för att göra mig fullständig. So what om jag inte skulle hitta någon annan, förhoppningsvis så har jag vänner och familj som ju faktiskt också är kärlek för mig.
