enblektblondinstankar

Ja exakt så sa min granne för några år sedan när jag och Hanna käkade middag med honom och hans bror. Sedan såg vi en film där en kvinna blev våldtagen och sedan var det en slagsmålsscen där de slogs på riktigt, bland annat med brandsläckare.
Mmm...det var tider det...

Min kära kusin hade lånat mormors gamla cykel och var ute och cyklade i godan ro när hon plötsligt körde på något som kändes som en stor sten. Skärrad vände hon sig om och såg en stackars grävling vingla omkring och gny. Flera veckor tog det innan hon vågade berätta för någon om vad som hade hänt.
När jag fick reda på detta så var jag ju givetvis tvungen att skicka sms och plåga henne lite...


Jag: The word is out, din grävlingmördare!

Emmy: Nä men den dog inte, jag är oskyldig!

Jag: Nej det har du ju ifs rätt i, den levde säkert i 20 minuter efter att du hade kört på den, den dog säkert bara av hjärnskador sen...

Emmy: Nä men usch! Jag har lagt det där bakom mig, jag har redan genomlidit helvetes alla kval!

Jag: Moahahahaha! ; D

Det finns inga ursäkter, det är bara sån jag är. Men, det gäller enbart mig själv och det som är mitt. Hur andra människor gör lägger jag mig inte i. Jag har alltid tänkt att "nej jag är inget kontrollfreak" för det låter ju så extremt och väldigt tråkigt. Jag har nu insett att jo men fan lite tråkig är jag ju och kontroll kan ju ibland kännas som makt. Eller hur? Jag kan ge er några exempel:

-Jag vill inte att någon annan bäddar min säng. Oftast blir det fult och jag måste i alla fall bädda själv.
-När jag tog studenten så litade jag inte på att mamma och pappa skulle göra ett tillräkligt bra plakat så jag valde bild och text själv.
-Jag färgkodar i min kalender/almenacka.
-När jag går till min frisör så brukar jag be om att få platta luggen själv för hon gör det inte riktigt lika bra som jag gör det.
-När min kära vän Marie (som är utbildad och en väldigt duktig frisör) någon gång har klippt mig så har det slutat med att jag själv har suttit med saxen för att det "ska bli rätt" (givetvis så plattar jag ju även där själv).
-Jag har redan börjat planera lekar som jag har kommit på själv och ska göra med mina framtida barn.
-Jag funderar på att köpa en bok där jag skriver små noteringar till mig själv vad jag ska tänka på ang. uppfostran till mina barn.
-En vän till mig visade hur otroligt "kontrollfreakigt" och "stört ordningsamt" en gemensam vän hade det. Jag tyckte att det var fint och blev inspirerad.
-Jag har redan börjat planera min begravning om jag någon dag skulle råka dö. Jag litar inte på att mina nära och kära skulle göra begravningen "Karro-style" så jag har redan några bra låtar klara, nu har jag börjat fundera lite över mat och sånt. Jag har även funderat på att gå till en begravningsbyrå och lämna in ett sånt där vitt brev där man skriver hur man vill ha det när man dör. (I'm sick I know!)

Som sagt några exempel.

En kär vän sa till mig att om man är väldigt ordningsam och vill ha kontroll på allting så är det för att man inombords känner kaos. Mitt i prick.

Jag måste erkänna ännu en sak. I bilen på väg hem så hörde jag en låt och min första tanke var automatiskt "Åh den kan vi spela på Robins begravning!". Oh my God, detta kan aldrig sluta väl...

Jag väntar fortfarande på ditt mail!!!

Hur stor är chansen att komma in om man står som 39:e reserv? Inte särskilt stor tror jag.
Nu tänker jag gräva ner mig och inte komma fram fören den 15 mars 2011...

Jag har funderat lite. Min fundering tog fart ibörjan av min och Robins road trip. Vi kom fram till en bilolycka som gjorde att vi blev stillastående ganska länge. Robin, och de flesta andra karlarna klev ur bilarna, rörde sig framåt mot olycksplatsen och började prata och diskutera med varandra om vad som hade hänt. Själv så höll jag mig nära våran egen bil. Är inte det lite "typiskt"? Männen ska genast undersöka vad som har hänt, kanske de kan hjälpa till med något. De döljer inte sin nyfikenhet. Vi kvinnor stannar i bilarna. Oh ja, självklart är också vi nyfikna (om inte mer än dem) men vi hejdar oss själv med att det är fult att vara nyfiken, det är oartigt att lägga sig i och det är rent ut sagt oförskämt att ens tänka tanken att gå fram och börja snoka...  Små pojkar lär man att vara framåt, att de är tuffa när de tar för sig och visar framfötterna och drar de i lilla snoppen så "ja vad säger man, pojkar haha". Små flickor lär man att det är fult att pilla sig själv mellan benen, att man måste vara kompis med alla trots att lilla Lotta kallde henne för bajsunge och "fina flickor fiser inte". Är det då så konstigt att alla männen automatiskt drogs till olyckan medan kvinnorna höll på att sträcka nackarna ur led ut genom rutan för att inte verka för angenäm och nyfiken? Skulle inte tro det.

Robin: Ha! Vilken konstig älg!

 

Jag: Det är en giraff...

Just nu ligger jag i en våningssäng i en liten stuga på en camping i Gränna. Robin ligger i sängen bredvid och snarkar. Mycket. Jag undrar hur han skulle låta med två romerska bågar i näsan? Det är nämligen det enda tillhygge jag kan hitta. Hmm, tål att tänkas på...

Här kommer några fler bilder från hur vi har spenderat våran tid:

Jag har fått akupunktur, i axlarna och i huvudet(!) av morbror Per

Jag och Robin har fått våra nackar och ryggar undersökta av Per


På väg från Falun gjorde vi en avstickare till Borlänge och kikade in på Framtidsmuseumet


Robin, även känd som jättekondomen...


Innan vi for till campingen i Gränna besökte vi Brahehus-ruinen

Jag hade tydligen varit stygg och blev förvisad ner i hålan...

Robin har bytt namn till "Big Foot"

Jaha ja, det var det. So far so good.
Gnatt gnatt!

...Fastnat vid en trafikolycka, länge, innan vi fick reda på att vi kunde köra runt den...


...besökt Falu koppargruva (Robin var så uppspelt så att han nästan kissade på sig tror jag)...


...grillat hos Per & Luz...


...och njutit av 30graders värme...

Svar ja, jag har bränt mig. Mycket.


Fortsättning följer!