enblektblondinstankar

Amanda (på väg hem från fiket): Åh! Alltså det klias i rumphålet, det känns som att det snurrar runt, runt! Tror du att jag har mask?

Sedan börjar hon utföra någon form utav rumpvickning där på gatan och mina tankar leds till en stamdans från Afrika.

Ja, som ni säkert redan förstått från tidigare inlägg så är min syster väldigt lik mig, vilket i sin tur innebär att hon inte alltid är som alla andra barn. Som Simon skulle ha sagt; "Hon är snäll. Men det är korna i hagen också".

Jag, Amanda och Emmy sitter på Pause och fikar. Amanda smakar en bit av min brownie (som jag för övrigt tycker smakar alldeles utmärkt).

Amanda (snörper ihop munnen): Det smakar mus. Alltså tjejmus.

Jag: Hur ofta har du smakat det då?!

Amanda: Ja men jag har väl känt hur det luktar!

Där satt jag alltså med en muskaka och en kopp te. Härligt.

Tänk om vi kvinnor vore mer som tikarna. Helgen spenderades i en stuga till fjälls och med oss denna helg var en hund, en tik rättare sagt. ”Nu har Doris börjat löpa” ropade Lotta. ”Har ni någon trosa eller något sånt med till henne?” undrade jag. ”Nej”.  Nehe tänkte jag för mig själv, det kommer väl inte så mycket blod. Fel hade jag. Lite här och var på golven låg det små bloddroppar och jag såg mig noga för var jag satte fötterna. Men Doris är inte den som är den så hon slickade ansvarsfullt upp på golvet efter sig själv. Ja i alla fall första dagen. Jag skulle vilja se den kvinna som skulle göra det när hon har mens! Inte så fräscht kanske, men ändå.

Kottenbarn: Jag tycker att kineser är läskiga för jag tror inte att dom har några bilar!

Jag: Eh...jo men dom har bilar...

Kottenbarn: Jaha. Men skjuter dom barn?
Jag: Nej...

...eller ja okej, varje twilightnörds dröm, är väl att få känna sig beskyddad och älskad av en vampyr? När jag sitter bakom Robin när han kör skoter så brukar jag hålla fast mig, blunda och fantisera om att han är en vampyr som springer genom skogen med mig på ryggen. Åh vilken känsla! Ni får gärna kalla mig knäpp, galen, störd eller besatt, så länge jag kan hitta sätt att sätta lite guldkant på tillvaron så fine, call me crazy!

Jag vaknade till en natt utan att riktigt helt och fullt vakna och jag fortsatte blunda. Jag lyckades lokalisera min högra hand och jag tänkte: mmm vad varmt och mjukt min hand ligger, det känns nästan lite ulligt. Efter en liten stund började min hjärna klarna och jag började inse att min hand kanske låg lite väl varmt och ulligt… Jag slog snabbt upp ögonen och insåg att jag låg och skedade Robin som låg utan kalsonger. Min hand hade alltså lyckats leta sig in i hans skjärtskåra, det var därför som det kändes så varmt och ulligt! Snabbt som fan skyndade jag mig att ta bort min hand från hans röv, inte för att den är äcklig utan för att hans röv är hans främsta vapen. Alla som känner honom vet att han vilken sekund som helst kan välja att explodera och detta mina vänner är inte att leka med! Alltså drog jag bort handen och la den omsorgsfullt nära min egen kropp. Säkerheten först brukar det ju heta.

När Sara (a.k.a. Rykande Blixten) ringde till lasarettet för att få reda på lite mer inför den stundande provtagningen fick hon en förklaring som kanske inte var helt lugnande. Hon hade tidigare gjort en titthålsoperation pga. cellförändringar i livmodern och skulle nu göra ett annat test och skrapa. Sara frågade hur det skulle gå till fick hon till svar av sköterskan att ”Det är som en osthyvel vi använder och skrapar med”. Lugnande? Nej inte direkt. Pedagogiskt? Absolut inte. Stackars Sara som redan var nervös och orolig inför ingreppet blev nu ännu mer orolig. Jag vet inte om det bara är jag, men borde man inte tjäna på att ha proffsig och pedagogisk personal som bemöter patienter?

Så här ser de genomskinliga trosorna ut som man tvingas bära innan och
efter ingreppet. Sexiga...



Jag i de otroligt sexiga "trosorna". Endast för din skull Sara!

Detta utspelade sig hemma i duschen för ex antal år sedan,
Amanda (smal som en sticka) till mig (något fylligare): Åh jag vill ha sånna där lår som du har Karro, sånna som dallrar när man går!

Syskonkärlek? Det är i alla fall vad jag intalar mig själv.

...visade Luz upp på hudvårdspartyt hemma hos mamma igår. När ni ser bilderna så behöver ni alltså inte vara rädda att vi har varit och simmat i avloppen eller hälsat på i kohagarna. Tro det eller ej, men jag har inte några sådana böjelser! Om jag köpte något? Nej, jag var alldeles för snål (läs pank) och gratis är gott så jag fick nöja mig med proverna. Jenny funderade på om hon skulle köpa herrdeodoranten för att då kunna rolla på lite på armen innan hon går och lägger sig, blunda och sedan fantisera om att det är en mansarm hon ligger och luktar på. You go girl! säger jag. Alla sätt är bra utom de dåliga?

Luz




Carro och Amanda i krigsmålning.



Jag lovar, jag har inte badat med grisarna!


Jenny lyckas se lite fagrare ut än mig, kanske för att hon har spenderat
2 veckor i Mexico medans jag har spenderat 5 minuter i en brun lermask.

Om jag blundar riktigt hårt så kanske jag kan önska bort finnen på hakan så
att det inte ser ut som att jag smugglar en mini-alien!

Mormor försöker sig på stirrtricket...

...blev det inte igår, men däremot så satt jag och min älskade Marit bordet bredvid dem igår på Broken i Åre. Nästan hela gänget fanns på plats (Roger, Sofia Wistam, Ola Lustig, Alex, Gert med fru och barn och en massa andra). "Och du måste sitta och stirra på dom eller?" undrar Marie. Eh ja självklart! Man kan ju inte gå ut och vara en offentlig person och räkna med att folk inte ska titta på dem. Medan vi satt vid vårat bord och läste igenom menyn lutade jag mig fram över bordet och innan jag visste ordet av det så var det försent, olyckan var framme! Jag hade råkat släppt en smygfis. Måtte den inte lukta, snälla låt den inte lukta bad jag tyst för mig själv och såg mig omkring för att se om någon hade märkt något. "Fan Marie, känner du hur det luktar? Jag råkade fisa, det bara kom!" Hon böjde sig fram och sniffade. "Men är det du som luktar, fy fan det stinker ju!" "Jag vet!" Jag kände hur paniken inom mig växte och hoppades att servitören inte skulle få för sig att komma och ta våran beställning. Jag sneglade åt sidan för att se om Rix fm gänget hade märkt något. Än så länge verkade det som om att det bara var jag och Marie som plågades av min lilla, men ack så illaluktande olycka. "Men ååh vad det luktar vad har du ätit för något?!" Jag kände hur både lukten och färgen i mitt ansikte spred sig. Men då, som en räddare i nöden fick bordet bakom oss sin mat och en härlig doft av Brokens förstklassade mat spred sig runt oss alla. Puh! Jag slapp göra bort mig inför svenska radions elit och ingen av våra bordsgrannar verkade tappa sin apptit. Starkt jobbat Karro!

"Hmmm...det är något som luktar ruttet här!"



"Den restaurangen är inte stor nog för oss båda, gurkan!"
(Den fungerar även bra för att dölja min jättefinne bredvid munnen)

• Sjung inte "Love Is All Around"
• Fråga inte om det är en äkta Rolexklocka han har där på armen
• Fråga inte om ni ska testa vem som kan pissa närmast den lilla pricken på väggen
• Fråga inte hur det står till med potensen
• Om du skulle känna att allt inte står rätt till där nere så fråga inte "Kan du ge mig ett hjälpande handtag?"

Telefonsamtal med Amanda

Jag: Vad gör du?

Amanda: Jag är på väg och ska bajsa.

Jag: Äh men då kan du ju prata med mig samtidigt.

Amanda: Nej det kan jag inte!

Jag: Robin brukar prata med mig när han skiter.

Amanda: Ja Simon också, men jag känner på mig att det här är en skön korv så jag vill njuta!


Söt i alla fall!

Jag stod i godan ro och borstade av min bil som var täckt med tolv ton snö när jag hörde det. De magiska orden; ”När han lämnar henne…” Jag vände mig hastigt om. På andra sidan vägen gick två unga kvinnor och pratade ivrigt med varandra. Min magkänsla hade uppfattat innebörden av dessa ord några få nanosekunder innan min hjärna gjorde det. Twilight. New Moon. Jag kände hur min puls steg och jag borstade med snöborsten några centimeter från bilen för att kunna tjuvlyssna mer på deras samtal samtidigt som det såg ut som att jag borstade av bilen och skötte mitt. ”Dom har fått till det så himla bra när han lämnar henne. Men boken är mycket bättre, jag blir typ helt förstörd när han lämnar henne, det är så himla jobbigt!” JAG VET! ville jag skrika tillbaka till dem, jag ville också ropa ut min sorg i natten till en sann twilight-nörd. Sedan hade de vandrat förbi mig och jag hade inte längre någon möjlighet att tyst delta i deras samtal. Men av någon konstig anledning så kände jag hur en härlig känsla spred sig genom min kropp och sipprade ut genom varje kärl av mitt blodomlopp. Det är härligt att höra att det finns fler nördar av mitt slag i denna stad. Så till er alla vill jag bara säga; Twilight-nördar stig fram, visa er, ni är inte ensamma!

På dvd i Sverige 20 mars!


Robin (när jag visar affischen): Jag tycker att han är så jävla ful!
Jag: Ja alltså han är inte jättesnygg, men hans karaktär är sexig!
Han är en farlig vampyr som samtidigt är en gentleman...mmm... varje
kvinnas dröm...

Ute är kolonilotten och inne är… Farmville? Varför vara ute och påta i rabatten när du med ett enkelt knapptryck kan vara ute i det fria utan att egentligen behöva lämna hemmets lugna vrå? Du bygger själv upp din egen bondgård med djur, växter och allt vad en farm kan erbjuda. Amanda och Simon sitter ca 2 meter ifrån varandra med varsin dator, helt uppslukade och jag hör hur det grymtar, råmar och bräker från högtalarna. ”Vad gör ni för något” undrar jag. ”Jag håller på och bygger på min farm, titta här!” Svarar hon glatt tillbaka. ”Alla de här har jag fått av Simon”. På hennes skärm har hon en egen liten grön ruta innehållande lite växter och några kor och får. Hmm. ”Simon, om du har en gris så vill jag ha den”. Okej, jag inser att detta helt klart inte är något för mig. Men kanske är det bra för alla som vill ha en egen gård att sköta, utan att behöva klippa gräs, mata djuren utan att behöva gå ut i storm och regn och känna sig som en naturmänniska utan att behöva gå ut i naturen. Ungefär som när tamagochi var årets fluga. Alla kunde ha ett husdjur, dog det så var det bara att starta upp ett nytt. Inga tårar, inga bekymmer. Enkelt. ”Fan va många jävla kossor jag har” vräker Simon ur sig. Precis när jag ska lämna dem i deras lilla fantasivärld så säger Amanda; ”Jaha nu har mamma också skaffat Farmville!” Härligt, jag har förlorat ännu familjemedlem till Facebooks fantasigårdar. Är jag den enda som inte har en egen gris? 

Varje svenssons dröm?

Jag läste för cirka ett år sedan en artikel i Cosmopolitan som handlade om hur du skulle tolka din pojkväns handlingar och kroppsspråk. Under en punkt i denna text så tog de upp handhållning. Det stod något i stil med ”Om din pojkvän håller dig i handen när ni är ute och går eller är på stan så gör han det för att markera att du är hans och att han är otrygg.” Ha! Tänkte jag, jag vet att Robin inte gör det därför! Han är inte otrygg med mig. Sedan, för några dagar sedan så slog det mig som en blixt från klar himmel; det är inte Robin som håller mig i handen för att markera, det är jag som håller honom i handen för att visa att han är med mig! Attans vilken insikt. Ja, så är det. Jag vill visa alla som ser oss att han är min och han vill ha mig, så det så! Sedan så måste jag självklart tillägga att jag håller honom i handen för att jag tycker att det är en kärleksfull handling och jag tycker om närhet. Är det inte en konstig och härlig känsla när man inser något om sig själv och på så vis kan förklara vissa beteenden?