enblektblondinstankar

Igår hade vi en överraskningsavskedsfest för Kristina som ska sluta och flytta till Umeå. Jag umgås ju inte bara med Kristina på jobbet utan även på fritiden (för er som kan lägga ihop ett plus ett inser att det är samma Kristina som brukar "bjuda" mig på bio) och hon är en en av mina närmsta vänner. Hursomhelst så började vi med att spela minigolf (jag vann såklart inte) och sedan gick vi ner på Dalwhinnie och åt och hade det trevligt. Kristina blev tårögd ett par gånger men jag kände mig stark och tänkte att jag kommer nog inte att bli ledsen fören om ett par veckor när hon flyttar. Jo tjena! 10 minuter innan vi skulle gå så fick jag en kram av Kristina och då bara brast allt. Jag grät. Kristina grät. Snoret levde sitt eget liv och rann lite där det hade lust. Övriga på restaurangen måste ju ha trott att vi hade en begravningsmiddag, trots alla skrattattacker tidigare. När gråtandet hade slutat och det var dags att gå och betala så satt det några söta killar vid baren och när jag vänder mig om och ska gå därifrån så såg jag mig själv i spegeln och tja vad ska jag säga; hej tvättbjörn! Jaja hursomhelst så var det faktiskt en riktigt trevlig kväll.