enblektblondinstankar

Förra söndagen så var jag på Linas körframträdande i hornsbergskyrkan på Frösön. När jag kommer in i salen så ser jag till min förvåning att främre raden är helt tom! Yes tänker jag och nästan springer fram genom altargången med andan i halsen och vild fladdrande blick. Ha suckers tänker jag till puckonen som missat att främre raden var helt tom! Jag sätter mig längst fram, helt ensam på raden och fullt med folk bakom mig. Sen inser jag ju att de hade väl inte alls missat den raden utan valt bort den för att det antagligen är för framfusigt att sätta sig där och enligt svensk tradition så sätter man sig bara längst fram om inget annat val finns och då ursäktar man sig för att man kanske skymmer för någon. Till er alla vill jag bara säga; jag är kort och jag skäms inte för att sätta mig längst fram och faktiskt få se föreställningen och inte bara höra den. Vill jag sitta längst fram så gör jag det. Så det så.